Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

• Sven Thorén

  Man

  Kriminalkommissarie i Stockholm, och en viktig person i de flesta av Uno Palmströms samhällskritiska deckare. Sven Thorén tycker – sitt yrke till trots – illa om att snoka i människors privatliv. Hans eget är inte så lyckligt: han och hustrun Anita försöker förgäves få barn, och deras misslyckande leder till att hon begår självmord. Han sörjer, och tröstar sig med fisketurer till Norrland.

  Läs mer

  Förekommer i:

  

• Nils Holgersson

  Man

  Lång, vältränad och snygg herre, verksam i mitten av 1900-talet då han var känd som Sveriges yngste kriminalkommissarie. Nils Holgersson bor vid Odenplan i Stockholm, men reser en hel del i yrket. Han är ungkarl, och syns inte sällan som privatperson ute i nattlivet. Han introducerades i en stafettroman 1992, och återkom i en volym med kriminalgåtor samt tre romaner av Kjell E. Genberg.

  Läs mer

  Förekommer i:

  

• Christopher Silfverbielke

  Man

  Han har varit verksam som bl.a. aktiemäklare och riksdagspolitiker, men framför allt är Christopher Silfverbielke en fullfjädrad psykopat, mördare och bedragare – svensk kriminallitteraturs vidrigaste figur. Men han är snygg, charmig, välklädd och artig, vilket gör att han lätt får kvinnor på fall i en svit romaner av Dan Buthler och Dag Öhrlund. Och hans hämndaktioner är extremt brutala.

  Läs mer

  Förekommer i:

  

• Arsène Lupin

  Man

  Egentligen lär han heta Raoul d’Andrèsy, men det är som Lupin har blivit känd, först som gentlemannaförbrytare, senare som amatördetektiv, i böcker av fransmannen Maurice Leblanc. Som infernaliskt slug tjuv är han en klassiker i kriminallitteraturen, som drar t.o.m. Sherlock Holmes (alias Herlock Sholmes) vid näsan. Efter Leblancs död har andra författare skrivit flera böcker om Lupin.

  Läs mer

  Förekommer i: