Exempel på litterära figurer
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
-
Anders Knutas
Man
Kriminalkommissarie vid polisen i Visby, där han arbetat i mer än 30 år, enligt författaren Mari Jungstedt. Knutas är i övre medelåldern, säker i yrket, tämligen eftertänksam och noggrann med detaljer i utredningarna. Han har varit gift med den danska barnmorskan Line, med vilken han har tvillingar – vuxna i de senaste böckerna. Äktenskapet slutade med skilsmässa, vilket tagit honom hårt.
-
Jan Erelius
Man
Medelålders kriminalkommissarie i Malmö, som trivs så bra i staden att han stannar hemma på semestrarna. Jan Erelius har ett alldagligt utseende och är ungkarl, trots att han är trevlig och bevisligen uppskattad hos damerna. Han är duktig, om än något pedantisk, i jobbet och spelar piano på nätterna när han inte kan sova, meddelar Bertil Mårtensson som skrivit fyra polisromaner om honom.
-
Adam Fawley
Man
Kriminalkommissarie i Oxford och huvudperson i en svit romaner av pseudonymen Cara Hunter. Den vänlige och medkännande Adam Fawley är något över 40 år gammal och lite mer än 180 cm lång, mörkhårig och därtill mycket attraktiv. Han löser sina fall med hjälp av ett rutinerat team kriminalare. Hans hustru är juristen Alex, och makarna sörjer sitt enda barn, sonen Jake, som dog tio år gammal.