Exempel på litterära figurer
-
Flavia de Luce
Kvinna
På 1950-talet var den moderlösa Flavia de Luce inte särskilt uppskattad av fadern och systrarna. Hon var visserligen en ganska vanlig och vardaglig 11-12–åring (med tandställning), men mogen för sin ålder, dessutom envis, egensinnig och smart samt sysslade med illaluktande kemiska experiment. Dessutom löste hon, till polisens förtrytelse, mord i de böcker som Alan Bradley skrivit om henne.
Förekommer i:
-
Burt Kobbat
Man
Svenskspråkig finsk journalist, som trött på redaktionsledningens sensationshunger säger upp sig för att frilansa. Det går trögt i början, men så får han till sin häpnad ett genombrott som barnboksförfattare, och den dystre Burt Kobbat blir genast mer gladlynt och positiv i deckarna av yrkeskollegan Staffan Bruun. Dessutom bidrar han mer eller mindre till lösningen av flera brottsfall.
Förekommer i:
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
Förekommer i:
-
Barbara Havers
Kvinna
I motsats till många kvinnliga poliser i kriminallitteraturen är Havers inte vacker. Enligt hennes skapare Elizabeth George är hon tvärtom tämligen ful, och missköter sitt utseende. Hon är dessutom svår att samarbeta med: lynnig, egensinnig och med hetsigt temperament. Ändå fungerar hon väl i kombination med sin raka motsats, den väluppfostrade och prydlige kommissarien Thomas Lynley.
