Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Dave Gurney

    Man

    Storvuxen och respektingivande kriminalare i New York, känd för att ha fångat flera seriemördare, som går i pension redan då han är runt 50 år gammal. Han flyttar till landsbygden med hustrun Madeleine och deras son, men kan inte låta bli att privat fortsätta utreda mord. Han medger att detta drabbar hans familjeliv, och har därför ständigt dåligt samvete, enligt hans skapare John Verdon.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Låt den onde sova Bild på bokomslag för Blunda hårt Bild på bokomslag för Tänk på ett tal
  • Martine Poirot

    Kvinna

    Undersökningsdomare i den fiktiva lilla belgiska staden Villette-sur-Meuse, där hon bor med maken, den svenskättade medeltidsprofessorn Thomas Héger, och (så småningom) deras två barn. Martine Poirot – författaren Ingrid Hedström är förtjust i pusseldeckare à la Agatha Christie – är 34 år då vi möter henne f.f.g. Hon är vacker och klädmedveten samt en skicklig och envis brottsutredare.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Lärarinnan i Villette Bild på bokomslag för Flickorna i Villette Bild på bokomslag för Under jorden i Villette Bild på bokomslag för Blodröd måne över Villette Bild på bokomslag för Rekviem i Villette
  • Maria Lindh

    Kvinna

    Kriminalinspektör Maria Lindh flyttar med maken Jonas – framgångsrik kock – och lilla dottern Emilie Beata från Stockholm till Filipstad. Trots att hon tjänstgör i Örebro och är specialiserad på miljöbrott blir hon upprepade gånger indragen i mordutredningar i hemstaden. Hon är en skicklig utredare, samt blond, lång och slank, med tunna läppar och liten näsa, berättar Birgitta Edlund.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den ammande polisen Bild på bokomslag för Den badande kocken Bild på bokomslag för Den sjungande skorpionen
  • Archie Goodwin

    Man

    Rex Stouts väldige privatdetektiv Nero Wolfe lämnar sällan hemmet, istället gör hans sekreterare och allt-i-allo Archie Goodwin fotjobbet – och han är själv ingen dålig detektiv. Han är snygg och artig, tuff vid behov, snabb i repliken, kan memorera förhör ordagrant och är berättare i de flesta böckerna om Wolfe. Utan honom hade hans arbetsgivare aldrig löst sina fall lika elegant.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för