Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Harry (Henry) Nelson

    Man

    Medelålders kriminalkommissarie i Norfolk, där han samarbetar med rättsarkeologen Ruth Galloway i en serie deckare av Elly Griffiths (pseudonym för Domenica Maxted). Harry Nelson är gift med Michelle, och har tre barn med henne – men också en dotter med Galloway efter en tillfällig natt tillsammans. Han är lång och mörk, med grånande hår och har rykte om sig att bli brysk då han är otålig.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Flickan under jorden Bild på bokomslag för Känslan av död Bild på bokomslag för Janusstenen Bild på bokomslag för Huset vid havets slut Bild på bokomslag för En orolig grav +10 st
  • Sten Wall

    Man

    Han älskar mat, främst husmanskost, och det har resulterat i en viss övervikt som kommissarie Sten Wall försöker bekämpa genom långa promenader i halländska Staden. Där löser han också brott i en lång svit deckare av Björn Hellberg. Den sympatiske, något sävlige Wall, som åldras ovanligt långsamt, är ungkarl men sedan flera år särbo med Ulla i Göteborg. Och han semestrar gärna på Bornholm.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den grå Bild på bokomslag för Funny Fanny Bild på bokomslag för Då dagboken dog Bild på bokomslag för Dödslängtan Bild på bokomslag för Trofésamlaren +22 st
  • Klara Andersson

    Kvinna

    En av få svenska kvinnliga spioner i litteraturen, verksam för CIA och svensk säkerhetstjänst. Privat är Klara Andersson tolk och TV-producent, och har varit bosatt 20 år i Spanien då hon var gift med Manuel, vars barn hon ännu har god kontakt med. Hon är runt 50 år gammal, lång, rundhyllt och attraktiv, och ändrar ofta hårfärg. Och så är hon huvudperson i tre romaner av Maria Gustafsson.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den vidunderliga utsikten Bild på bokomslag för Huset på Carrera 9 Bild på bokomslag för Absintängeln
  • Jan Erelius

    Man

    Medelålders kriminalkommissarie i Malmö, som trivs så bra i staden att han stannar hemma på semestrarna. Jan Erelius har ett alldagligt utseende och är ungkarl, trots att han är trevlig och bevisligen uppskattad hos damerna. Han är duktig, om än något pedantisk, i jobbet och spelar piano på nätterna när han inte kan sova, meddelar Bertil Mårtensson som skrivit fyra polisromaner om honom.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Mah-jongmorden Bild på bokomslag för Växande hot Bild på bokomslag för Mordet på dr Faust Bild på bokomslag för Sadisterna