Exempel på litterära figurer
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
-
John Dortmunder
Man
Han är en av USA:s mest förslagna tjuvar: han planerar noggrant de mest fantastiska kupper, och har bara åkt fast två gånger då han var ung. Dessvärre är John Archibald Dortmunder otursförföljd: ideligen går hans geniala planer i sista sekunden fel av de mest osannolika orsaker. Hans äventyr skildras i mer än ett dussin underhållande – oftast farsartade – romaner av Donald E. Westlake.
-
Salvo (Salvatore) Montalbano
Man
Kommissarie Montalbano – av sin skapare, italienaren Andrea Camilleri, uppkallad efter den spanske kriminalförfattaren Manuel Vázquez Montalbán – är född sicilianare och verksam i den fiktiva staden Vigàta på hemön. Hans humör och envishet ger honom en hel del problem, men i grund är han en samvetsgrann, energisk yrkesman, och strängt trogen mot fästmön Livia Burlando.
-
Lars Martin Johansson
Man
Han är bl.a. chef för Rikskriminalen, och gör entré i Leif G.W. Perssons debutdeckare ”Grisfesten”. Johansson återkommer därefter i en rad av författarens kriminalromaner. Han var tidigare gift med Gunilla, med vilken han har två barn, men efter flera år som ungkarl gifte han om sig med den 20 år yngre Pia. Hans stora intresse är jakt, och han avlider efter att ha drabbats av en stroke.