Exempel på litterära figurer
-
Vilhelm Persson
Man
Den hypokondriske, knarrige och pensionerade adjunkten – känd för sitt sirliga och korrekta språkbruk – är en ytterst motvillig ”Watson” till sin svåger, det oförbränneliga Statsrådet i Bo Baldersons pusseldeckare. Allt Vilhelm Persson önskar sig är lugn och ro, men Statsrådet använder honom glatt för sina inte alltid korrekta eller ens lagligt genomförda utredningar av gåtfulla mordfall.
-
Axel Hake
Man
Han är ung, aktiv och bredaxlad – och går med käpp. Orsaken är en dåligt genomförd operation av en skottskada, förklarar författaren Lars Bill Lundholm. Den noggranne kommissarien Axel Hake vid Stockholmspolisen bor på Kungsholmen och är särbo med designern Hanna Sergel, som han har dottern Siri med. När han inte arbetar – vilket han vanligen gör – spelar han på hästar, simmar och boxas.
-
O.P. Nilsson
Man
Vad han heter i förnamn är oklart: Nilsson döps, liksom hans hustru, om i böckerna av Vic Suneson (pseudonym för Sune Lundqvist). Vanligaste varianten är dock Olaus Petrus. Han är överkonstapel, senare kommissarie, en lång, medelålders, barnlös man med grått i håret, buskiga ögonbryn samt gulaktiga ögon och tänder. I de tidiga böckerna arbetar O.P. Nilsson i par med kollegan Kjell Myrman.
-
Pontus Koch
Man
Han är född gotlänning, men är bosatt i Malmö där han också arbetar. Kriminalkommissarie Pontus Koch är medelålders, blek och mager, bär glasögon och har ”mahognyfärgat” hår. Han är också frånskild och ensamstående, samt alltid välklädd i grått och svart. Som mordutredare är han eftertänksam, noggrann – och rätt långsam, enligt hans skapare Sten Wilding (pseudonym för Bennie Liljenfors).