Exempel på litterära figurer
-
O.P. Nilsson
Man
Vad han heter i förnamn är oklart: Nilsson döps, liksom hans hustru, om i böckerna av Vic Suneson (pseudonym för Sune Lundqvist). Vanligaste varianten är dock Olaus Petrus. Han är överkonstapel, senare kommissarie, en lång, medelålders, barnlös man med grått i håret, buskiga ögonbryn samt gulaktiga ögon och tänder. I de tidiga böckerna arbetar O.P. Nilsson i par med kollegan Kjell Myrman.
-
Helena Waller
Kvinna
Hon är ung, vacker och smärt med kastanjebrunt hår, och hon klär sig elegant. Dessutom löser hon mordfall i en svit lättsamma deckare av Kristina Appelqvist. Litteraturforskaren – som även har extraknäck som talskrivare – Helena Waller gör karriär vid Västgöta universitet i Skövde. Hon är singel, umgås mest med väninnor, men har också en synnerligen god vän i kompositören Mikael Keller.
Förekommer i:
-
Monika Pedersen
Kvinna
Det är personalbrist som gör att den unga, ambitiösa ordningspolisen Monika Pedersen tar ett vikariat på våldsroteln i Stockholm. Hon är singel, trivs med jobbet, och får så småningom en fast tjänst. Senare blir hon utarbetad och allvarligt skadad i arbetet, och tillbringar fritiden med att försöka reda ut omständigheterna kring sin mors död. Åsa Nilsonne har skrivit fem romaner om henne.
Förekommer i:
-
Harry Kvist
Man
Han är en udda personlighet och amatördetektiv: en ex-boxare och kåkfarare som arbetar som indrivare, är bisexuell och dricker för mycket. Han är verksam i Stockholm på 1930-talet i en trio romaner av Martin Holmén. Harry ”Kvisten” Kvist är ensamstående, med få vänner (men många ”bekanta”) inte särskilt smart, men kraftigt byggd, och tar allt för gärna till knytnävarna när det blir bråk.
Förekommer i:
