Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • William Wisting

    Man

    Norske författaren Jørn Lier Horst är f.d. polis, och hans huvudperson har samma yrke: William Wisting är en medelålders kriminalare i Larvik. Han har ett stort huvud, ett skarpskuret ansikte med höga kindben, och grånande hår. Han är änkling sedan flera år, och även om han trivs med sitt jobb ser han fram emot pensionen för att kunna umgås mer med dottern Line och dotterdottern Amalie.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Jakthundarna Bild på bokomslag för Grottmannen Bild på bokomslag för Vinterstängt Bild på bokomslag för Blindgång Bild på bokomslag för Nattmannen +11 st
  • Alex Recht

    Man

    Hos Stockholmskriminalen är kommissarie Alex Recht något av en legend. Med mer än 30 år i yrket och ett stort antal svårlösta fall bakom sig börjar han – trots att han älskar jobbet – att se fram emot pensionen och att få umgås med hustrun Lena, som han varit gift med nästa lika länge som han varit polis. I böckerna av Kristina Ohlsson arbetar han vanligen tillsammans med Fredrika Bergman.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Änglavakter Bild på bokomslag för Tusenskönor Bild på bokomslag för Askungar Bild på bokomslag för Paradisoffer Bild på bokomslag för Davidsstjärnor
  • Münster

    Man

    Om den medelålders kriminalintendenten i fiktiva Maadam har ett förnamn är okänt – hans skapare Håkan Nesser är förtegen på den punkten. Men Münsters hustru heter Synn, och de lever i ett lyckligt äktenskap med två barn – vilket inte hindrar att han i tysthet beundrar andra kvinnor. För motionens skull spelar han badminton, och efterträder sin chef Van Veeteren då denne lämnar poliskåren.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Svalan, katten, rosen, döden Bild på bokomslag för Fallet G Bild på bokomslag för Det grovmaskiga nätet Bild på bokomslag för Borkmanns punkt Bild på bokomslag för Återkomsten
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur