Exempel på litterära figurer
-
John H. Watson
Man
Sherlock Holmes krönikör och ständige följeslagare i berättelserna av A. Conan Doyle har fått ge namn åt en hel karaktärstyp i kriminallitteraturen: en detektivs högra hand, samtalspartner och beundrande vän kallas för ”Watson-gestalt”. I böcker av andra författare har läkaren Watson löst fall på egen hand. H. i hans namn står (enligt sherlockiansk forskning) för Hamish, skotska för James.
-
Barbara Havers
Kvinna
I motsats till många kvinnliga poliser i kriminallitteraturen är Havers inte vacker. Enligt hennes skapare Elizabeth George är hon tvärtom tämligen ful, och missköter sitt utseende. Hon är dessutom svår att samarbeta med: lynnig, egensinnig och med hetsigt temperament. Ändå fungerar hon väl i kombination med sin raka motsats, den väluppfostrade och prydlige kommissarien Thomas Lynley.
-
Joakim Hill
Man
Kriminalkommissarie Joakim Hill – han kallas Joe, vilket han tycker synnerligen illa om – vid Helsingborgspolisen var 38 år då han introducerades i Bodil Mårtenssons debutdeckare. Han var då ungkarl, men gifter sig så småningom med läkaren Catharina Elgh – vilket leder till vissa konflikter med hennes mor. Han är en skicklig brottsutredare med ett rätt alldagligt men trevligt utseende.
-
Beatrice Farkas
Kvinna
Liksom sin skapare Carolina Neurath är hon en framgångsrik ekonomijournalist. Men Beatrice Farkas går helt in för sitt arbete: hon är envis, egensinnig och snarast asocial. Hon attraherar män men bor ensam i Gamla stan i Stockholm, och har enbart tillfälliga förhållanden. När hon var åtta år dog hennes mor i cancer, och hennes fasta punkt i tillvaron är nu hennes ungerska farmor Eszti.