Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Carl Mørk

    Man

    Polismannen Carl Mørck tappade lusten för sitt yrke sedan två av hans kolleger skjutits – en dog, den andre blev svårt skadad. Men han placerades som chef för Avdelning Q, en s.k. cold case-grupp som arbetar med gamla brott. Med hjälp av sina närmaste medarbetare, sekreteraren Rose Knutsen samt Hafez el-Assad, löser han fall i en rad lovordade kriminalromaner av danske Jussi Adler-Olsen.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Kvinnan i rummet Bild på bokomslag för Flaskpost från P Bild på bokomslag för Fasanjägarna Bild på bokomslag för Journal 64 Bild på bokomslag för Marcoeffekten
  • Camille Verhœven

    Man

    Författaren Pierre Lemaitre gör inte livet lätt för sin medelålders kriminalkommissarie Camille Verhœven i Paris. Hans gravida hustru Irène torteras till döds i första boken: i den fjärde blir hans flickvän Anne Forestier nästan dödad i samband med ett rån. Den kortvuxne (145 cm) och helt skallige polismannen, som inte alltid är särskilt sympatisk, löser fallen: därefter säger han upp sig.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Alex Bild på bokomslag för Camille Bild på bokomslag för Irène Bild på bokomslag för Rosy & John
  • Harry Bosch

    Man

    Egentligen heter han Hieronymus Bosch, men kallar sig, av förklarliga skäl, Harry. Hans mor var prostituerad och blev mördad, hans far är en välkänd advokat som han träffade först som vuxen. Harry Bosch var soldat, och blev därefter polis i främst Los Angeles. Han har varit gift och har en dotter samt flera flickvänner. Och så är han huvudperson i en lång rad deckare av Michael Connelly.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den sista prärievargen Bild på bokomslag för Återkomsten Bild på bokomslag för Fallen ängel Bild på bokomslag för Svart eko Bild på bokomslag för Mörkare än natten +21 st
  • Barbe (Barbro) Belling

    Kvinna

    Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dörjevångagåtan : privatdetektiven Barbro Bellings äventyr