Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Armand Gamache

    Man

    Kriminalkommissarie vid Sûrete de Québec i Kanada, som sedermera säger upp sig och löser brottsfall på egen hand. Författaren Louise Penny beskriver honom som kompakt byggd, distingerad med väderbitet, slätrakat ansikte och mörkt, grånande hår. Armand Gamache bor i det lilla samhället Three Pines, och är lyckligt gift med Reine-Marie, med vilken han har två barn: de har även ett barnbarn.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Nådastöt Bild på bokomslag för Mörkt motiv Bild på bokomslag för Den grymmaste månaden Bild på bokomslag för Ett förbud mot mord Bild på bokomslag för Ett ohyggligt avslöjande +8 st
  • Lincoln Rhyme

    Man

    Han ansågs vara världens främste kriminaltekniker då han blev så gott som totalförlamad sedan han fått ryggraden krossad i en olycka. Lincoln Rhyme, skapad av författaren Jeffery Deaver, övervägde att begå självmord när han kallades in i ett svårt fall – och kunde lösa det. Som hans ögon och ben fungerar den vackra polisen Amelia Sachs, och deras förhållande är inte enbart yrkesmässigt.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dans med döden Bild på bokomslag för Den tomma stolen Bild på bokomslag för Stenapan Bild på bokomslag för Mannen som försvann Bild på bokomslag för Det tolfte kortet
  • Stratham Younger

    Man

    Enligt författaren Jed Rubenfeld är fiktive Stratham Younger den första ”riktige” psykoanalytikern i USA, verksam i början av 1900-talet och huvudperson i två historiska deckare. Han är en vältränad, tämligen ung krigsveteran, lång med lätt väderbiten hud och ett ansikte som många kvinnor fastnar för. Han löser sina fall tillsammans med den något resignerade polismannen Jimmy Littlemore.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Bild på bokomslag för
  • Archie Goodwin

    Man

    Rex Stouts väldige privatdetektiv Nero Wolfe lämnar sällan hemmet, istället gör hans sekreterare och allt-i-allo Archie Goodwin fotjobbet – och han är själv ingen dålig detektiv. Han är snygg och artig, tuff vid behov, snabb i repliken, kan memorera förhör ordagrant och är berättare i de flesta böckerna om Wolfe. Utan honom hade hans arbetsgivare aldrig löst sina fall lika elegant.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för