Exempel på litterära figurer
-
Jan Erelius
Man
Medelålders kriminalkommissarie i Malmö, som trivs så bra i staden att han stannar hemma på semestrarna. Jan Erelius har ett alldagligt utseende och är ungkarl, trots att han är trevlig och bevisligen uppskattad hos damerna. Han är duktig, om än något pedantisk, i jobbet och spelar piano på nätterna när han inte kan sova, meddelar Bertil Mårtensson som skrivit fyra polisromaner om honom.
Förekommer i:
-
Meyer Meyer
Man
Den polskättade juden Max Meyer hade ett kuriöst sinne för humor: han lät döpa sin son till Meyer Meyer. Namnet bidrog till att pojken blev hackkyckling i skolan. Som vuxen blev han helt flintskallig, polisdetektiv, tålmodig samt gift med den moderliga Sarah med vilken han har tre barn. Han tjänstgör i 87:e polisdistriktet i Isola i polisromaner av Ed McBain (pseudonym för Evan Hunter).
Förekommer i:
-
Christopher Silfverbielke
Man
Han har varit verksam som bl.a. aktiemäklare och riksdagspolitiker, men framför allt är Christopher Silfverbielke en fullfjädrad psykopat, mördare och bedragare – svensk kriminallitteraturs vidrigaste figur. Men han är snygg, charmig, välklädd och artig, vilket gör att han lätt får kvinnor på fall i en svit romaner av Dan Buthler och Dag Öhrlund. Och hans hämndaktioner är extremt brutala.
Förekommer i:
-
Lincoln Rhyme
Man
Han ansågs vara världens främste kriminaltekniker då han blev så gott som totalförlamad sedan han fått ryggraden krossad i en olycka. Lincoln Rhyme, skapad av författaren Jeffery Deaver, övervägde att begå självmord när han kallades in i ett svårt fall – och kunde lösa det. Som hans ögon och ben fungerar den vackra polisen Amelia Sachs, och deras förhållande är inte enbart yrkesmässigt.
Förekommer i:
