Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Robert Krüger

    Man

    Efter att ha arbetat för Läkare utan gränser i Somalia får han anställning som akutläkare i Göteborg. Där dras han genom yrket mer eller mindre oförskyllt in i ett antal mordfall, som Peter Gissy skildrat i några romaner. Robert ”Robban” Krüger är lång och mörk, ser trevlig ut och är sambo med radioreportern Jonna i ett inte helt gnisselfritt förhållande. De har gemensamt dottern Hilda.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Diagnos: mördad Bild på bokomslag för Diagnos: strypt Bild på bokomslag för Diagnos: gisslan
  • Micke (Mikael) Norell

    Man

    Egentligen är han ekonomijournalist, men har även arbetat bl.a. som konsult åt ett fondbolag och varit delägare i ett företag. Enligt författaren Hans-Olov Öberg är Mikael ”Micke” Norell egentligen en helt vanlig söderkis som gillar öl och helst hade suttit hemma med hustrun Sara och sonen Simon och lyssnat på Black Sabbath-skivor. Dock hamnar han ideligen i olika ekonomiska brottshärvor.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för En jagad man : [ett fall för Micke Norell] Bild på bokomslag för Mord i snö : [ett fall för Micke Norell] Bild på bokomslag för Klöver kungar : [ett fall för Micke Norell] Bild på bokomslag för Dödens planhalva : [ett fall för Micke Norell] Bild på bokomslag för Kreugermorden
  • Maurice Wallion

    Man

    Journalist på Dagsnyheterna i Stockholm i början av förra seklet, och – försäkrar hans skapare Jul(ius) Regis – internationellt känd som ”detektivreportern”. Maurice Wallion är lång och slätrakad, har djup röst, grå ögon, bred panna och framskjutande haka. Han har även en enastående förmåga att få såväl tidningens redaktion som polisen att följa hans anvisningar då han utreder ett brott.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Vid de sex kaptenernas bord : några Jules-Verne-historier Bild på bokomslag för Sanningen om Cro-Cro : Jul. Regis sista noveller
  • Barbe (Barbro) Belling

    Kvinna

    Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dörjevångagåtan : privatdetektiven Barbro Bellings äventyr