Exempel på litterära figurer
-
Ellen Elg
Kvinna
Medelålders svensk läkare och biståndsarbetare som dock vanligen arbetar utomlands, främst i Afrika och Asien. Hon har långt, blont hår, är gift med forskaren Björn – som även han arbetar internationellt – och de har två barn. I Karin Alfredssons böcker ägnar Ellen Elg sig åt att tillvarata misshandlade och förtryckta kvinnors rättigheter i samband med brottsfall i varierande kulturer.
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
-
Svante Karlsson
Man
Statstjänsteman, amatördetektiv och schackentusiast i Stockholm som är huvudperson i två deckare av Waldemar Hammenhög. I ”Fallet Antonsson” träffar han den ampra polisdottern Beate-Marie ”Maja” Frankman som gifter sig med honom, och de löser gemensamt mordgåtan i ”Fallet Sehling”. Svante Karlsson ser vardaglig men trevlig ut, är 30–35 år gammal och grovt byggd med en begynnande rondör.
-
Salvo (Salvatore) Montalbano
Man
Kommissarie Montalbano – av sin skapare, italienaren Andrea Camilleri, uppkallad efter den spanske kriminalförfattaren Manuel Vázquez Montalbán – är född sicilianare och verksam i den fiktiva staden Vigàta på hemön. Hans humör och envishet ger honom en hel del problem, men i grund är han en samvetsgrann, energisk yrkesman, och strängt trogen mot fästmön Livia Burlando.