Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Jakob Studer

    Man

    Den kanske mest kända problemlösaren i tyskspråkig kriminallitteratur är överkonstapel Jakob Studer, en ensamstående äldre herre, överviktig, med ett blekt, magert ansikte och en kraftig mustasch. Han skapades av den schweizisk-österrikiske författaren Friedrich Glauser, är i huvudsak verksam på landsbygden och i småstäder och löser sina fall med hjälp av intuition och människokännedom.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Överkonstapel Studer Bild på bokomslag för Feberkurva Bild på bokomslag för Kinesen
  • Michael Stanic

    Man

    Kriminalare i Malmö, senare säkerhetsansvarig på ett diamantföretag, som liksom sin skapare Tony Manieri har italienska rötter. Michael Stanic, några och 30 år gammal, är en ovanligt tuff svensk polis: bufflig och med kort stubin. Han har markerade ögonbryn och mörk skäggstubb, är inte särskilt lång eller bred, men vältränad. Hans närmaste är systern Isabella och hennes lille son Niklas.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Under huden Bild på bokomslag för De onödiga Bild på bokomslag för Över gränsen Bild på bokomslag för Blodsdiamanten
  • Evert Bäckström

    Man

    Han är kriminalpolis, dessutom homofob, sexistisk manschauvinist, mutkolv, egenkär skrytmåns, alkoholmissbrukare och småfifflare som ser ner på de flesta kolleger och medmänniskor. Men Bäckström är också en (minst sagt) okonventionell och – mycket till mångas häpnad – skicklig mordutredare. Han har allt från små biroller till huvudroller i de flesta av Leif G.W. Perssons polisromaner.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Linda - som i Lindamordet : roman om ett brott Bild på bokomslag för Faller fritt som i en dröm : en roman om ett brott Bild på bokomslag för Den som dödar draken : en roman om ett brott Bild på bokomslag för Den döende detektiven Bild på bokomslag för Den sanna historien om Pinocchios näsa
  • Loppan (Arvid) Roos

    Man

    Kriminalinspektör vid Stockholmspolisen, som efter att ha skrivit en fantasifull rapport allmänt kallas för ”Loppan”, berättar författaren Hans Holmér. Arvid Roos är en vardaglig herre, dock populär hos damerna trots ideliga relationsproblem: han är skild från hustrun Maggan, dottern Ann dör av en överdos och när han fått tvillingar med advokaten Maria Backe lämnar hon honom för en annan.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Blodshämnd Bild på bokomslag för Loppan Bild på bokomslag för Igloo Bild på bokomslag för Masken Bild på bokomslag för Monika