Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Rebecka Martinsson

    Kvinna

    Vacker och välutbildad jurist – först advokat, sedermera åklagare – som har en central roll i samtliga Åsa Larssons deckare. Rebecka Martinsson är i de första böckerna bosatt i Stockholm, men återvänder i jobbet till Kiruna, där hon växte upp, och flyttar senare tillbaka dit. Hon har en hel del trassel i såväl yrkes- som privatlivet, men får stöd av vänner, bl.a. polisen Anna-Maria Mella.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Solstorm Bild på bokomslag för Det blod som spillts Bild på bokomslag för Svart stig Bild på bokomslag för Till dess din vrede upphör Bild på bokomslag för Till offer åt Molok
  • Meyer Meyer

    Man

    Den polskättade juden Max Meyer hade ett kuriöst sinne för humor: han lät döpa sin son till Meyer Meyer. Namnet bidrog till att pojken blev hackkyckling i skolan. Som vuxen blev han helt flintskallig, polisdetektiv, tålmodig samt gift med den moderliga Sarah med vilken han har tre barn. Han tjänstgör i 87:e polisdistriktet i Isola i polisromaner av Ed McBain (pseudonym för Evan Hunter).

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Sokrates bägare Bild på bokomslag för Sista dansen Bild på bokomslag för Fat Ollies bok Bild på bokomslag för Sångfågel Bild på bokomslag för Stora stygga stan
  • Barbe (Barbro) Belling

    Kvinna

    Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dörjevångagåtan : privatdetektiven Barbro Bellings äventyr
  • Flavia de Luce

    Kvinna

    På 1950-talet var den moderlösa Flavia de Luce inte särskilt uppskattad av fadern och systrarna. Hon var visserligen en ganska vanlig och vardaglig 11-12–åring (med tandställning), men mogen för sin ålder, dessutom envis, egensinnig och smart samt sysslade med illaluktande kemiska experiment. Dessutom löste hon, till polisens förtrytelse, mord i de böcker som Alan Bradley skrivit om henne.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den bittra pajens sötma Bild på bokomslag för Mord är ingen barnlek