Exempel på litterära figurer
-
Barbe (Barbro) Belling
Kvinna
Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.
Förekommer i:
-
Tommy (Thomas) Lynley
Man
Lynley är inspektör vid Scotland Yard och dessutom åttonde earlen av Asherton: förmögen, välutbildad och snygg. Hans överklassbakgrund uppskattas inte av alla, inte heller av hans assistent Barbara Havers, men ändå samarbetar de två förvånansvärt väl, och har enligt författaren Elizabeth George förståelse för varandras egenheter. Lynley medverkar i samtliga hennes vuxenromaner.
-
Hercule Poirot
Man
Den belgiske privatdetektiven Hercule Poirot var tidigare anställd hos polisen i hemlandet, men blev genom Agathas Christies försorg verksam i England. Han är fåfäng, talar med fransk accent, har ett äggformat huvud samt praktfulla mustascher, och löser mordfall i en rad klassiska pusseldeckare. Han blev så berömd att när Christie lät honom avlida hade Times en dödsruna om honom.
-
John H. Watson
Man
Sherlock Holmes krönikör och ständige följeslagare i berättelserna av A. Conan Doyle har fått ge namn åt en hel karaktärstyp i kriminallitteraturen: en detektivs högra hand, samtalspartner och beundrande vän kallas för ”Watson-gestalt”. I böcker av andra författare har läkaren Watson löst fall på egen hand. H. i hans namn står (enligt sherlockiansk forskning) för Hamish, skotska för James.
Förekommer i:
