Exempel på litterära figurer
-
Leo Carring
Man
Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.
Förekommer i:
-
David Weber
Man
Rutinerad kriminalreporter, född 1949, död 2003. Böckerna om honom är skrivna av Ulla Bolinder, och består i huvudsak av anteckningar, intervjuer, dokument etc. om brottsfall. Dock framgår det bl.a. att David Weber som ung arbetade i en lång rad yrken innan han som 22-åring blev journalist, att han skilt sig från Sonja, som han har dottern Hilda med, och blivit sambo med Ulla Bolinder(!).
Förekommer i:
-
Axel Steen
Man
Luggsliten dansk polisman, med blå ögon, grånande svart hår och rynkigt ansikte, huvudperson i en svit romaner av Jesper Stein. Drogmissbruk och orimliga arbetstider ledde till att hustrun Cecilie och dottern Emma lämnade Axel Steen. Han byter jobb och blir säkerhetschef – samt slutar med droger – för att reparera förhållandet sedan hustrun kortvarigt varit omgift med hans tidigare chef.
Förekommer i:
-
Jonas Berg
Man
Ung svensk diplomat, samt amatördetektiv i en kort svit tidiga deckare av Jan Mårtenson. Jonas Berg är lång, pigg och alert, med skarpskurna drag och mörkt hår. Han avancerar raskt, och får flera internationella uppdrag. Han återkommer senare som biperson i några böcker om författarens populäre amatördetektiv Johan Kristian Homan, där det avslöjas att Berg och Homan faktiskt är kusiner.
Förekommer i:
