Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Fatima Wallinder

    Kvinna

    Då hon var tre år gammal adopterades en somalisk flicka av ett svenskt par. Som vuxen blir hon framgångsrik kriminalpolis i Göteborg och Kungälv. Fatima Wallinder är drygt 30 år gammal, och beskrivs av författaren Mats Ahlstedt, som ”obegripligt vacker” med sina mandelformade ögon och höga kindben. Efter lång tvekan skaffar hon dottern Miranda med pojkvännen Dragoljub ”Dragan” Stankovic.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dödsängeln Bild på bokomslag för Violinisten Bild på bokomslag för Den röda damcykeln Bild på bokomslag för Mordet på Ragnhildsholmen Bild på bokomslag för Dömd för livet +8 st
  • Pontus Koch

    Man

    Han är född gotlänning, men är bosatt i Malmö där han också arbetar. Kriminalkommissarie Pontus Koch är medelålders, blek och mager, bär glasögon och har ”mahognyfärgat” hår. Han är också frånskild och ensamstående, samt alltid välklädd i grått och svart. Som mordutredare är han eftertänksam, noggrann – och rätt långsam, enligt hans skapare Sten Wilding (pseudonym för Bennie Liljenfors).

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Korpen Bild på bokomslag för Vita frun Bild på bokomslag för Soldaten i fält
  • Barry Duckworth

    Man

    Medelålders kriminalinspektör som har allt från en huvudroll till små biroller i Linwood Barclays böcker om staden Promise Falls. Barry Duckworth försöker förgäves att banta och dölja sitt glesnande hår genom att kamma det över flinten. Han är lyckligt gift, har inget mörkt förflutet och ser så vardaglig ut att ingen riktigt lägger märke till honom. Men han är envis och han löser sina fall!

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Alltför nära Bild på bokomslag för Vilseledd Bild på bokomslag för Tro dina ögon Bild på bokomslag för Sveket Bild på bokomslag för Lögnen
  • Elina Wiik

    Kvinna

    Mörk, korthårig och grönögd kriminalare i Västerås med svart bälte i judo och ett rätt hetsigt humör Hon är född 1969, är ensamstående men har i de första böckerna en gift älskare, avslöjar författaren Thomas Kanger. Elina Wiik är noggrann på jobbet, och framgångsrik utredare trots den manschauvinism hon möter i poliskåren. Dock har hon också sympatiska och kloka kolleger, främst John Rosén.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Första stenen Bild på bokomslag för Sjung som en fågel Bild på bokomslag för Den döda vinkeln Bild på bokomslag för Söndagsmannen Bild på bokomslag för Gränslandet