Exempel på litterära figurer
-
David Weber
Man
Rutinerad kriminalreporter, född 1949, död 2003. Böckerna om honom är skrivna av Ulla Bolinder, och består i huvudsak av anteckningar, intervjuer, dokument etc. om brottsfall. Dock framgår det bl.a. att David Weber som ung arbetade i en lång rad yrken innan han som 22-åring blev journalist, att han skilt sig från Sonja, som han har dottern Hilda med, och blivit sambo med Ulla Bolinder(!).
Förekommer i:
-
Vilhelm Persson
Man
Den hypokondriske, knarrige och pensionerade adjunkten – känd för sitt sirliga och korrekta språkbruk – är en ytterst motvillig ”Watson” till sin svåger, det oförbränneliga Statsrådet i Bo Baldersons pusseldeckare. Allt Vilhelm Persson önskar sig är lugn och ro, men Statsrådet använder honom glatt för sina inte alltid korrekta eller ens lagligt genomförda utredningar av gåtfulla mordfall.
Förekommer i:
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
Förekommer i:
-
Arto Söderstedt
Man
Finlandssvensk toppadvokat som tröttnade på sitt arbete, och flyttade med familjen till Sverige där han utbildade sig till polis. Efter en tid i Västerås omplacerades Arto Söderstedt till Rikspolisstyrelsens operativa specialenhet A-gruppen, som Arne Dahl (pseudonym för Jan Arnald) skrivit om. Sedan gruppen splittrats återkom han i Dahls böcker om den internationella polisstyrkan Opcop.
