Exempel på litterära figurer
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
-
Barbara Havers
Kvinna
I motsats till många kvinnliga poliser i kriminallitteraturen är Havers inte vacker. Enligt hennes skapare Elizabeth George är hon tvärtom tämligen ful, och missköter sitt utseende. Hon är dessutom svår att samarbeta med: lynnig, egensinnig och med hetsigt temperament. Ändå fungerar hon väl i kombination med sin raka motsats, den väluppfostrade och prydlige kommissarien Thomas Lynley.
-
Þóra Guðmundsdóttir
Kvinna
När vi möter henne i Yrsa Sigurðardóttirs debutdeckare är skickliga advokaten Þóra Guðmundsdóttir 36 år och ensamstående mor till sonen Gylfi, 16, och dottern Sóley. Hon är skild från maken Hannes, men inleder senare ett förhållande med den tyske polisen Matthew Reich. Hon är blond, med långt hår, höga kindben och mandelformade blå ögon. Och så är hon delägare i en advokatbyrå i Reykjavik.
-
Kouplan
Man
Han kallar sig Kouplan, men egentligen heter han Nesrine Amipour, född 1988, och är en transsexuell kille i en kvinnas kropp. Han är utbildad journalist men numera papperslös flykting i Sverige, hemlös och arbetslös. Han försörjer sig på att samla burkar och arbeta som ”privatspanare” i fyra romaner av Sara Lövestam samtidigt som han försöker ta redan på vad som hänt hans iranska familj.