Exempel på litterära figurer
-
Erast Fandorin
Man
Rysk polis, underrättelseagent och spion i tsarernas Ryssland under slutet av 1800- och början av 1900-talet. Erast Petrovich Fandorin kände aldrig sin mor, och då hans bankrutte far avled när sonen var 19 år gammal tvingades denne avsluta sina studier och börja arbeta i poliskåren. Hans lysande karriär är skildrad i en rad böcker av Boris Akunin (pseudonym för Grigorij Tjchartisjvili).
Förekommer i:
-
John H. Watson
Man
Sherlock Holmes krönikör och ständige följeslagare i berättelserna av A. Conan Doyle har fått ge namn åt en hel karaktärstyp i kriminallitteraturen: en detektivs högra hand, samtalspartner och beundrande vän kallas för ”Watson-gestalt”. I böcker av andra författare har läkaren Watson löst fall på egen hand. H. i hans namn står (enligt sherlockiansk forskning) för Hamish, skotska för James.
Förekommer i:
-
O.P. Nilsson
Man
Vad han heter i förnamn är oklart: Nilsson döps, liksom hans hustru, om i böckerna av Vic Suneson (pseudonym för Sune Lundqvist). Vanligaste varianten är dock Olaus Petrus. Han är överkonstapel, senare kommissarie, en lång, medelålders, barnlös man med grått i håret, buskiga ögonbryn samt gulaktiga ögon och tänder. I de tidiga böckerna arbetar O.P. Nilsson i par med kollegan Kjell Myrman.
-
Arto Söderstedt
Man
Finlandssvensk toppadvokat som tröttnade på sitt arbete, och flyttade med familjen till Sverige där han utbildade sig till polis. Efter en tid i Västerås omplacerades Arto Söderstedt till Rikspolisstyrelsens operativa specialenhet A-gruppen, som Arne Dahl (pseudonym för Jan Arnald) skrivit om. Sedan gruppen splittrats återkom han i Dahls böcker om den internationella polisstyrkan Opcop.
