Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Jane Tennison

    Kvinna

    Brittisk kriminalpolis, ursprungligen huvudperson i en TV-serie med manus av Lynda La Plante, som skrev en handfull romaner om henne. Hon spelades i TV av Helen Mirren och beskrivs därför som denna i böckerna: en medelålders, välvårdad kvinna, som även är en tuff och realistiskt skildrad polis. Senare har La Plante skrivit en serie romaner som skildrar Tennisons första år i poliskåren.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Tennison Bild på bokomslag för Dolda mördare
  • Svenne Mattsson

    Man

    Han har aldrig förlåtit föräldrarna för sitt namn: John Frithiof Gary Sven Mattsson. I de ljusskygga kretsar han rör sig är han känd enbart som ”Svenne” Mattsson. Han kallar sig säkerhetsexpert och har egen firma, i realiteten är han datorgeni, tjuv, bedragare och fifflare som tillsammans med kumpanen Kenneth Lind genomför en rad mer eller mindre lyckade kupper i böcker av Tomas Arvidsson.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Studierektorns byte Bild på bokomslag för Studierektorns sista stöt Bild på bokomslag för Den poetiska hunden : en kriminell historia Bild på bokomslag för Prinsessan : en kriminell historia Bild på bokomslag för Blåst på sommarvind : en kriminell historia
  • Amanda Paller

    Kvinna

    Hennes syster blev våldtagen, men utredningen lades ner och systern begick självmord. Detta var – förklarar författaren Anna Karolina (eg. Anna Larsson) – skälet till att Amanda Paller utbildade sig till polis. Hon är stationerad i Västerort i Stockholm och duktig i jobbet, men har problem – bl.a. sedan hon fått tvillingar med dömde värdetransportrånaren och knarklangaren Adnan Nasimi.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Stöld av babian Bild på bokomslag för Står dig ingen åter Bild på bokomslag för Mullvaden Bild på bokomslag för Bild på bokomslag för
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur