Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Kathy Mallory

    Kvinna

    Kathleen ”Kathy” Mallory är lång, blond, grönögd och vacker. Dessutom är hon – enligt sin skapare Carol O’Connell – en sociopat som kan vara både känslokall och hänsynslös. Efter att som sexåring ha bevittnat mordet på sin mor var Kathy Mallory ett gatubarn tills hon adopterades av en poliskommissarie. Uppmuntrad av honom blev hon polisdetektiv. Hon saknar inte beundrare, men lever ensam.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dödens sköna konst Bild på bokomslag för Mannen som ljög Bild på bokomslag för Ängel av sten Bild på bokomslag för Blues för Louisa
  • Louis Kincaid

    Man

    Polis i Michigan, senare privatdetektiv och huvudperson i en rad polisromaner av P.J. Parrish (pseudonym för Kristy Montee och Kelly Nichols). Han har en svart mor och en vit far, och är uppvuxen hos fosterföräldrar. Louis Kincaid har slät, ljusbrun hy, gråa ögon, mörkt hår och höga kindben. Han är singel, men har ett ostadigt förhållande med den kvinnliga kriminalaren Joette ”Joe” Frye.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Spår i snön Bild på bokomslag för Det inre mörkret Bild på bokomslag för Utan skuld
  • Gunnar Barbarotti

    Man

    Hans pappa är italienare, mamman svensk – och en av de få saker de lyckades enas om var sonens namn. Gunnar Barbarotti är kriminalare i den fiktiva svenska staden Kymlinge. Han är en eftertänksam herre med vardagligt utseende som har otur med sina förhållanden: första hustrun överger honom, den andra avlider i böckerna av Håkan Nesser. I ensamhet för Barbarotti långa inre samtal med Gud.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Människa utan hund Bild på bokomslag för En helt annan historia Bild på bokomslag för Berättelse om herr Roos Bild på bokomslag för De ensamma Bild på bokomslag för Styckerskan från Lilla Burma
  • Barbe (Barbro) Belling

    Kvinna

    Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dörjevångagåtan : privatdetektiven Barbro Bellings äventyr