Exempel på litterära figurer
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
Förekommer i:
-
John H. Watson
Man
Sherlock Holmes krönikör och ständige följeslagare i berättelserna av A. Conan Doyle har fått ge namn åt en hel karaktärstyp i kriminallitteraturen: en detektivs högra hand, samtalspartner och beundrande vän kallas för ”Watson-gestalt”. I böcker av andra författare har läkaren Watson löst fall på egen hand. H. i hans namn står (enligt sherlockiansk forskning) för Hamish, skotska för James.
Förekommer i:
-
Guido Brunetti
Man
Kommissarie Brunetti är anställd vid polisen i Venedig och löser mordfall i en rad böcker av amerikanskan Donna Leon, själv bosatt i staden. Brunetti är gift med Paola, grevedotter och universitetslärare, och har ett livligt familjeliv som inkluderar barn och såväl hans som hustruns släktingar. Dessutom kämpar han mot den italienska byråkratin som inte direkt underlättar hans arbete.
-
Gereon Rath
Man
En kriminalare och krigsveteran i Köln, som efter ett fatalt tjänstefel 1929 blir förflyttad till Berlin. Gereon Rath är enligt författaren Volker Kutscher mellan 30 och 40 år gammal, slank, skicklig, envis samt morfinmissbrukare p.g.a. traumatiska krigsupplevelser. I Berlin träffar han polisstenografen Charlotte ”Charly” Ritter; de inleder ett förhållande, gifter sig och bildar familj.
Förekommer i:
