Exempel på litterära figurer
-
Bärlach
Man
Trots att han figurerar i endast två (korta) romaner av Friedrich Dürrenmatt är kommissarie Bärlach – något förnamn nämns aldrig – en av litteraturens mest kända polismän. Han är ålderstigen, sliten och ogift, arbetar vid polisen i Bern och har cancer i magen, vilket han vet kommer att leda till hans död inom ett år. Med stor människokännedom och intuition tar han sig an sina utredningar.
-
William Wisting
Man
Norske författaren Jørn Lier Horst är f.d. polis, och hans huvudperson har samma yrke: William Wisting är en medelålders kriminalare i Larvik. Han har ett stort huvud, ett skarpskuret ansikte med höga kindben, och grånande hår. Han är änkling sedan flera år, och även om han trivs med sitt jobb ser han fram emot pensionen för att kunna umgås mer med dottern Line och dotterdottern Amalie.
-
Harry Kvist
Man
Han är en udda personlighet och amatördetektiv: en ex-boxare och kåkfarare som arbetar som indrivare, är bisexuell och dricker för mycket. Han är verksam i Stockholm på 1930-talet i en trio romaner av Martin Holmén. Harry ”Kvisten” Kvist är ensamstående, med få vänner (men många ”bekanta”) inte särskilt smart, men kraftigt byggd, och tar allt för gärna till knytnävarna när det blir bråk.
-
Philip Marlowe
Man
Med Philip Marlowe skapade Raymond Chandler en prototyp för den hårdkokta amerikanska privatdetektiven. En lång rad andra författare har inspirerats av den ensamme, grubblande problemlösaren. Marlowe är f.d. polisdetektiv, beläst, samhällsengagerad, och rör sig lika obehindrat i överklasskretsar som på bakgator och skumma krogar, inte minst tack vare sina kärva, träffsäkra repliker.