Exempel på litterära figurer
-
Barbara Havers
Kvinna
I motsats till många kvinnliga poliser i kriminallitteraturen är Havers inte vacker. Enligt hennes skapare Elizabeth George är hon tvärtom tämligen ful, och missköter sitt utseende. Hon är dessutom svår att samarbeta med: lynnig, egensinnig och med hetsigt temperament. Ändå fungerar hon väl i kombination med sin raka motsats, den väluppfostrade och prydlige kommissarien Thomas Lynley.
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
-
Dave Gurney
Man
Storvuxen och respektingivande kriminalare i New York, känd för att ha fångat flera seriemördare, som går i pension redan då han är runt 50 år gammal. Han flyttar till landsbygden med hustrun Madeleine och deras son, men kan inte låta bli att privat fortsätta utreda mord. Han medger att detta drabbar hans familjeliv, och har därför ständigt dåligt samvete, enligt hans skapare John Verdon.
-
Sam Kovac
Man
Tuff, medelålders polisman i Minneapolis, som ogärna följer regler och order, men ändå är en duktig polis, hävdar författaren Tami Hoag. Särskilt väl lyckas han då han får den yngre, rapptungade Nikki Liska som kollega, och då de tvingas arbeta var för sig känner sig båda missbelåtna. Sam Kovac har två äktenskap bakom sig, och lever så helt för jobbet att han inte ens städar sin lägenhet.