Exempel på litterära figurer
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
-
Guido Brunetti
Man
Kommissarie Brunetti är anställd vid polisen i Venedig och löser mordfall i en rad böcker av amerikanskan Donna Leon, själv bosatt i staden. Brunetti är gift med Paola, grevedotter och universitetslärare, och har ett livligt familjeliv som inkluderar barn och såväl hans som hustruns släktingar. Dessutom kämpar han mot den italienska byråkratin som inte direkt underlättar hans arbete.
-
Emma Sköld
Kvinna
Ung, snygg, ambitiös och karriärinriktad kriminalassistent, först i Nacka, sedan hos Länskriminalpolisen. Hennes pappa Evert har varit länspolismästare, berättar författaren Sofie Sarenbrant. Tillsammans med sambon Kristoffer har Emma Sköld dottern Ines. När Emma råkar ut för en oförklarlig ridolycka, och under flera månader hamnar i koma, visar det sig att någon traktar efter hennes liv.
-
Arto Söderstedt
Man
Finlandssvensk toppadvokat som tröttnade på sitt arbete, och flyttade med familjen till Sverige där han utbildade sig till polis. Efter en tid i Västerås omplacerades Arto Söderstedt till Rikspolisstyrelsens operativa specialenhet A-gruppen, som Arne Dahl (pseudonym för Jan Arnald) skrivit om. Sedan gruppen splittrats återkom han i Dahls böcker om den internationella polisstyrkan Opcop.