Exempel på litterära figurer
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
Förekommer i:
-
Guido Brunetti
Man
Kommissarie Brunetti är anställd vid polisen i Venedig och löser mordfall i en rad böcker av amerikanskan Donna Leon, själv bosatt i staden. Brunetti är gift med Paola, grevedotter och universitetslärare, och har ett livligt familjeliv som inkluderar barn och såväl hans som hustruns släktingar. Dessutom kämpar han mot den italienska byråkratin som inte direkt underlättar hans arbete.
-
Harry Kvist
Man
Han är en udda personlighet och amatördetektiv: en ex-boxare och kåkfarare som arbetar som indrivare, är bisexuell och dricker för mycket. Han är verksam i Stockholm på 1930-talet i en trio romaner av Martin Holmén. Harry ”Kvisten” Kvist är ensamstående, med få vänner (men många ”bekanta”) inte särskilt smart, men kraftigt byggd, och tar allt för gärna till knytnävarna när det blir bråk.
Förekommer i:
-
Embla Nyström
Kvinna
Tidigare nordisk mästare i boxning (lätt weltervikt), sedermera länspolis i Västsverige. Hon är cirka 30 år gammal och muskulös, med lockigt rödbrunt hår och blågröna ögon i något runt ansiktet: söt men inte vacker, enligt hennes skapare Helene Tursten. Uppvuxen med tre bröder vet Åsa Embla Nyström hur man sätter karlar på plats. Mannen i hennes liv är lille Elliot, son till exmaken Jason.
Förekommer i:
