Exempel på litterära figurer
-
Mårten Lind
Man
Han torde vara svensk kriminallitteraturs lataste (vad det gäller jobbet) och hungrigaste polis. Men trots att han ofta försätter sig i penibla situationer krånglar Mårten Lind i Falsterbo sig ur dem tack vare sin naivitet och sina krystade ursäkter, enligt författarduon Christina Olséni & Micke Hansen. Han är storväxt och frodig, gift med dalkullan ”Frugan” och stolt far till två barn.
Förekommer i:
-
Yashim Togalu
Man
Han är lång, välbyggd, mellan 30 och 40 år gammal, med lockigt svart hår och vacker mustasch. Dessutom är han eunuck, och utreder på uppdrag av sultanen – som han troget tjänar – mord och andra brott i 1800-talets Istanbul. Yashim Togalu är inte ointresserad av kvinnor, enligt författaren Jason Goodwin, men förståeligt nog ägnar han sig hellre åt matlagning, franska romaner och mysterier.
Förekommer i:
-
Erik Winter
Man
Kriminalkommissarie i Göteborg, som i motsats till många litterära kolleger är från en välbärgad familj och har god ekonomi. Han gifter sig med läkaren Angela och blir far, berättar Åke Edwardson i sina deckare om Winter. Efter en tid av hårt arbete flyttar han med familjen till Spanien, men återvänder efter två år till Göteborg – utan familjen – och återupptar sin tjänst i Göteborg.
-
Stellan Werne
Man
Journalisten Stellan Werne är en skäligen färglös och vardaglig person, vars privatliv är föga känt: hans yrkeskollega och skapare Torsten Sandberg säger inte mycket om det i sina fyra deckare. Werne är uppenbarligen i yngre medelåldern och ensamstående, han är piprökare och respekterad reporter på en middagstidning i Göteborg. Hans ”Watson” är barndomsvännen och ingenjören Bertil Krantz.
Förekommer i:
