Exempel på litterära figurer
-
Leo Carring
Man
Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.
Förekommer i:
-
Dave Gurney
Man
Storvuxen och respektingivande kriminalare i New York, känd för att ha fångat flera seriemördare, som går i pension redan då han är runt 50 år gammal. Han flyttar till landsbygden med hustrun Madeleine och deras son, men kan inte låta bli att privat fortsätta utreda mord. Han medger att detta drabbar hans familjeliv, och har därför ständigt dåligt samvete, enligt hans skapare John Verdon.
Förekommer i:
-
Tommy Westfelt
Man
När läsaren möter honom f.f.g. i Christer Nygrens debutdeckare är Tommy Westfelt kriminalreporter på en Norrlandstidning. Han dricker för mycket, slarvar med ekonomin och är ungkarl – han misslyckas grovt med sina förhållanden med kvinnor, däribland Katrin Karlsson som återkommer i flera böcker. Han har dock god kontakt med kriminalaren Arne Olander, och de arbetar ofta med samma fall.
Förekommer i:
-
Robbie (Robert) Lewis
Man
Gladlynt, tålmodig och noggrann kriminalinspektör i Oxford, som är den något buttre kommissarie Morses högra hand och trogne följeslagare i kriminalromanerna av Colin Dexter. Lewis förnamn nämns sällan i böckerna, och i TV-serierna kallas han Robbie. I romanerna är han lyckligt gift med Valerie och har två barn; i den senare TV-serien där han själv är huvudperson är han en äldre änkling.
Förekommer i:
