Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Joe Ashworth

    Man

    Han är polisassistent i Northumberland, gift och far till dottern Jessie. Han är dessutom en trogen följeslagare till den egensinniga och okonventionella kriminalkommissarien Vera Stanhope i en svit polisromaner av Ann Cleeves. Ashworth är en av de få människor Vera har förtroende för – hon betraktar honom snarast som en son. Hon glömmer dock ideligen bort vad hans fru och dotter heter…

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dolda djup Bild på bokomslag för Döda talar inte Bild på bokomslag för Glasverandan Bild på bokomslag för
  • Filip Collin

    Man

    En mycket vältalig, smart och världsvan svensk äventyrare och gentlemannatjuv, som så småningom också visar sig vara en skicklig detektiv. Filip Collin, som ofta kallar sig professor Pelotard, ägnar sig tillsammans med sina kumpaner – fransmannen Lavertisse och engelsmannen Graham – främst åt ekonomisk brottslighet i en rad böcker, skrivna av Frank Heller (pseudonym för Gunnar Serner).

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Herr Collin kontra Napoleon Bild på bokomslag för Herr Collin är ruinerad Bild på bokomslag för Herr Collins affärer i London Bild på bokomslag för Herr Collins affärer med hemlandet Bild på bokomslag för Herr Collins alibi och andra noveller +9 st
  • Nils Holgersson

    Man

    Lång, vältränad och snygg herre, verksam i mitten av 1900-talet då han var känd som Sveriges yngste kriminalkommissarie. Nils Holgersson bor vid Odenplan i Stockholm, men reser en hel del i yrket. Han är ungkarl, och syns inte sällan som privatperson ute i nattlivet. Han introducerades i en stafettroman 1992, och återkom i en volym med kriminalgåtor samt tre romaner av Kjell E. Genberg.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den vackra från Huddinge Bild på bokomslag för Den mördade i Mölndal Bild på bokomslag för Den långe från Sundsvall
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur