Exempel på litterära figurer
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
-
Nina Portland
Kvinna
En medelålders – 39 år i första boken om henne – rapptungad, söt och snabbtänkt polis samt ensamstående mor som arbetar som kriminalare i danska Esbjerg. Sonen Jonas engelske pappa försvann i samband med hans födelse, men dyker oväntat upp igen i en av Nina Portlands utredningar. I Jens Henrik Jensens trilogi om henne löser hon envist och hårdhänt mordfall, även tidvis utanför tjänsten.
-
Maureen O’Donnell
Kvinna
Hon är huvudperson i den prisbelönta Garnethill-trilogin av den skotska kriminalförfattaren Denise Mina. Unga Maureen är en människospillra: sexuellt utnyttjad av sin far, modern är alkoholist, brodern knarklangare. Själv har hon legat på mentalsjukhus, och inlett ett förhållande med sin psykiater. Men hon är envis och målmedveten, och kämpar för att lösa de problem och brott hon möter.
-
Barbara Havers
Kvinna
I motsats till många kvinnliga poliser i kriminallitteraturen är Havers inte vacker. Enligt hennes skapare Elizabeth George är hon tvärtom tämligen ful, och missköter sitt utseende. Hon är dessutom svår att samarbeta med: lynnig, egensinnig och med hetsigt temperament. Ändå fungerar hon väl i kombination med sin raka motsats, den väluppfostrade och prydlige kommissarien Thomas Lynley.