Exempel på litterära figurer
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
-
Tommy Bergmann
Man
Kriminalare i Oslo, runt 40 år gammal, är en man som hatar sig själv och känner ständig ånger. Orsaken är att han misshandlade sin ex-sambo Hege tills hon lämnade honom. Hans trauma blir inte mindre av de ofta fruktansvärda fall han utreder, bl.a. mord på barn och ungdomar, i böckerna av Gard Sveen. Ofta går Tommy Bergmann emot chefernas önskemål och order, men hans envishet ger resultat.
-
John H. Watson
Man
Sherlock Holmes krönikör och ständige följeslagare i berättelserna av A. Conan Doyle har fått ge namn åt en hel karaktärstyp i kriminallitteraturen: en detektivs högra hand, samtalspartner och beundrande vän kallas för ”Watson-gestalt”. I böcker av andra författare har läkaren Watson löst fall på egen hand. H. i hans namn står (enligt sherlockiansk forskning) för Hamish, skotska för James.
-
James Bond
Man
För att vara en hemlig är Agent 007 James Bond extremt välkänd. Han arbetar för brittiska Secret Service som skickar honom på uppdrag över hela världen. Han har dyrbara vanor och stort kvinnotycke, men som sig bör är hans bakgrund höljd i dunkel. Han skapades av Ian Fleming, men flera andra författare har sedermera skrivit om honom, bl.a. Kingsley Amis, Jeffery Deaver och John Gardner.