Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Francis Hancock

    Man

    Hans far var engelsman, modern från Indien. Själv är Francis Hancock begravningsentreprenör i London under andra världskriget, då tyskarna bombade staden. Hans upplevelser under första världskriget, då han var soldat, har gett honom psykiska problem. Han är mycket tillbakadragen, vilket dock inte hindrar att han är en duktig om än ovillig amatördetektiv i en svit böcker av Barbara Nadel.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dödlig rättvisa Bild på bokomslag för Sorgens arv
  • Peter Pascoe

    Man

    Den välutbildade, väluppfostrade, intelligente men något fantasilöse kriminalaren Peter Pascoe är ständig följeslagare till sin burduse chef Andy Dalziel i deckare av Reginald Hill. Pascoe har bekymmer: förutom Dalziel även en far som aldrig kunnat acceptera att sonen blev polis istället för bonde, samt en hustru, Ellie – de har ett barn tillsammans – i ett äktenskap som knakar i fogarna.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Mysteriespel : en Dalziel och Pascoe-roman Bild på bokomslag för Det mörka arvet : en Dalziel och Pascoe-roman Bild på bokomslag för Under jorden : en Dalziel och Pascoe-roman Bild på bokomslag för Bländverk : en Dalziel och Pascoe-roman Bild på bokomslag för Godmorgon midnatt : en Dalziel och Pascoe-roman +8 st
  • Paddy Meehan

    Kvinna

    När Patricia ”Paddy” Meehan får anställning på en tidning i Glasgow blir hon överlycklig. Jobbet är inte så roligt som hon hoppats på, men efter att ha löst ett mordfall får hon en tjänst som kriminalreporter – och kan lösa ytterligare några fall. Hennes familj är fattig, men hon lyckas ändå skaffa sig en tämligen dräglig privat tillvaro, skriver Denise Mina i sina mörka deckare om Paddy.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Blodsarv Bild på bokomslag för Vargtimmen Bild på bokomslag för Sista andetaget
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur