Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Fredrik Broman

    Man

    Efter flera års anställning i Stockholm får Fredrik Broman, drygt 40 år gammal, en tjänst vid kriminalpolisen i Visby, och flyttar till Gotland med hustrun Ninni och sönerna Joakim och Simon. Han får lösa flera mordfall, blir svårt skadad i tjänsten, har problem i äktenskapet och blir osäker på både sin livssituation och sin hälsa. Vilket Håkan Östlundh skildrat i en svit polisromaner.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Släke Bild på bokomslag för Dykaren Bild på bokomslag för Terror Bild på bokomslag för Blot Bild på bokomslag för Inkräktaren
  • Paddy Meehan

    Kvinna

    När Patricia ”Paddy” Meehan får anställning på en tidning i Glasgow blir hon överlycklig. Jobbet är inte så roligt som hon hoppats på, men efter att ha löst ett mordfall får hon en tjänst som kriminalreporter – och kan lösa ytterligare några fall. Hennes familj är fattig, men hon lyckas ändå skaffa sig en tämligen dräglig privat tillvaro, skriver Denise Mina i sina mörka deckare om Paddy.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Blodsarv Bild på bokomslag för Vargtimmen Bild på bokomslag för Sista andetaget
  • Roland Hassel

    Man

    Medelålders, tuff och <i>mycket</i> stryktålig polis i Stockholm, sedermera även aktiv i internationell brottsbekämpning i böcker av Olov Svedelid. Det är hårdkokta skildringar om brutal, vanligen organiserad brottslighet, och Roland Hassel råkar ofta illa ut – en gång är han t.o.m. död någon minut. Han är skild från Cilla, men omgift med Virena med vilken han har dottern Elin.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Hassel & jakten på lilla Mona Bild på bokomslag för Nödens handelsmän Bild på bokomslag för Barnarov Bild på bokomslag för Hassel och utpressarna Bild på bokomslag för Hassel och Osiris hämnd +25 st
  • Archie Goodwin

    Man

    Rex Stouts väldige privatdetektiv Nero Wolfe lämnar sällan hemmet, istället gör hans sekreterare och allt-i-allo Archie Goodwin fotjobbet – och han är själv ingen dålig detektiv. Han är snygg och artig, tuff vid behov, snabb i repliken, kan memorera förhör ordagrant och är berättare i de flesta böckerna om Wolfe. Utan honom hade hans arbetsgivare aldrig löst sina fall lika elegant.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för