Exempel på litterära figurer
-
Dick Mattsson
Man
När han fått ett arv hoppar den unge stockholmaren för en period av jobbet som journalist i Klara, men återvänder snart till det igen. Då Dick Mattsson skriver om mordfall kan han inte låta bli att agera amatördetektiv och söka efter egna ledtrådar. Författaren Anders Jonason beskriver sin hjälte som en rapp, piprökande ungkarl som är snabb i repliken och som lätt får kontakt med kvinnor.
-
Nils Bredberg
Man
Duktig och effektiv kriminalare i Stockholm, som dock har ett rörigt privatliv vilket inkluderar en otrogen, missbelåten hustru samt det faktum att han ofta förälskar sig i kvinnor han möter. Nils ”Nisse” Bredberg är medelålders, trött och sliten av ett stressigt jobb, men kan ibland ta igen sig i sin bekväma ”tänkarfåtölj” i arbetsrummet. Kjell E. Genberg har skrivit tre romaner om honom.
-
Maurice Wallion
Man
Journalist på Dagsnyheterna i Stockholm i början av förra seklet, och – försäkrar hans skapare Jul(ius) Regis – internationellt känd som ”detektivreportern”. Maurice Wallion är lång och slätrakad, har djup röst, grå ögon, bred panna och framskjutande haka. Han har även en enastående förmåga att få såväl tidningens redaktion som polisen att följa hans anvisningar då han utreder ett brott.
-
Leo Carring
Man
Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.