Exempel på litterära figurer
-
Vilhelm Persson
Man
Den hypokondriske, knarrige och pensionerade adjunkten – känd för sitt sirliga och korrekta språkbruk – är en ytterst motvillig ”Watson” till sin svåger, det oförbränneliga Statsrådet i Bo Baldersons pusseldeckare. Allt Vilhelm Persson önskar sig är lugn och ro, men Statsrådet använder honom glatt för sina inte alltid korrekta eller ens lagligt genomförda utredningar av gåtfulla mordfall.
Förekommer i:
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
Förekommer i:
-
Roland Hassel
Man
Medelålders, tuff och <i>mycket</i> stryktålig polis i Stockholm, sedermera även aktiv i internationell brottsbekämpning i böcker av Olov Svedelid. Det är hårdkokta skildringar om brutal, vanligen organiserad brottslighet, och Roland Hassel råkar ofta illa ut – en gång är han t.o.m. död någon minut. Han är skild från Cilla, men omgift med Virena med vilken han har dottern Elin.
-
Ella Andersson
Kvinna
Hon lär vara den första rättsläkare som fått en huvudroll i svensk kriminallitteratur; författaren Elias Palm har f.ö. samma yrke. Ella Andersson är cirka 40 år gammal, attraktiv, brunhårig, envis och lever i ett skakigt förhållande i Lund med sambon Markus. Hon gillar antikviteter och ogillar byråkratiskt krångel, vilket gör att hon själv börjar undersöka mordfall hon stöter på i yrket.
Förekommer i:
