Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Niels Oxen

    Man

    Den ende som tilldelats Danmarks högsta militära utmärkelse, Tapperhetskorset – detta sedan han räddat en hel militär avdelning i Afghanistan. Men kriget har gett Niels Oxen psykiska problem, och han försöker nu utan framgång leva som en eremit, under falskt namn. Han är mager och sliten, har tunt hår i en hästsvans och en son han aldrig träffar, berättar författaren Jens Henrik Jensen.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för De hängda hundarna Bild på bokomslag för Mörkermännen Bild på bokomslag för Den frusna elden Bild på bokomslag för Lupus Bild på bokomslag för
  • Þóra Guðmundsdóttir

    Kvinna

    När vi möter henne i Yrsa Sigurðardóttirs debutdeckare är skickliga advokaten Þóra Guðmundsdóttir 36 år och ensamstående mor till sonen Gylfi, 16, och dottern Sóley. Hon är skild från maken Hannes, men inleder senare ett förhållande med den tyske polisen Matthew Reich. Hon är blond, med långt hår, höga kindben och mandelformade blå ögon. Och så är hon delägare i en advokatbyrå i Reykjavik.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den som gräver en grav Bild på bokomslag för Det tredje tecknet Bild på bokomslag för Aska Bild på bokomslag för Eldnatt Bild på bokomslag för Ödemark
  • Barbara Havers

    Kvinna

    I motsats till många kvinnliga poliser i kriminallitteraturen är Havers inte vacker. Enligt hennes skapare Elizabeth George är hon tvärtom tämligen ful, och missköter sitt utseende. Hon är dessutom svår att samarbeta med: lynnig, egensinnig och med hetsigt temperament. Ändå fungerar hon väl i kombination med sin raka motsats, den väluppfostrade och prydlige kommissarien Thomas Lynley.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Minnets labyrint Bild på bokomslag för Fullständiga bevis Bild på bokomslag för För hennes eget bästa Bild på bokomslag för En högst passande hämnd Bild på bokomslag för Pappas lilla flicka +17 st
  • Elina Wiik

    Kvinna

    Mörk, korthårig och grönögd kriminalare i Västerås med svart bälte i judo och ett rätt hetsigt humör Hon är född 1969, är ensamstående men har i de första böckerna en gift älskare, avslöjar författaren Thomas Kanger. Elina Wiik är noggrann på jobbet, och framgångsrik utredare trots den manschauvinism hon möter i poliskåren. Dock har hon också sympatiska och kloka kolleger, främst John Rosén.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Första stenen Bild på bokomslag för Sjung som en fågel Bild på bokomslag för Den döda vinkeln Bild på bokomslag för Söndagsmannen Bild på bokomslag för Gränslandet