Exempel på litterära figurer
-
Beate Stein
Kvinna
Ung kriminalkommissarie i Dortmund, blond och grönögd och tillräckligt tuff – med råge – för att klara sig på en mansdominerad och ofta manschauvinistisk arbetsplats. Beate Stein är en heterosexuell feminist som föredrar att sätta dit män framför kvinnor, men hon fuskar absolut inte i jobbet. Genom böckerna av Sabine Deitmer har hon blivit något av en galjonsfigur för s.k. Frauen-Krimis.
Förekommer i:
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
Förekommer i:
-
Erlendur Sveinsson
Man
Kommissarie i Reykjavík, och huvudperson i en rad polisromaner av Arnaldur Indriðason. Erlendur – efternamnet Sveinsson nämns enligt isländsk sed sällan – är en skicklig och empatisk polis, men sliten och ibland ångestfylld. En orsak är att han lämnade sin familj då barnen var små, varför minns han inte själv. Ex-frun hatar honom ännu för detta, och både sonen och dottern blev missbrukare.
-
Gustav Morell
Man
Polisman, sedermera länsman, i Örnsköldsvik fr.o.m. slutet av 1800-talet. Han är huvudperson i tre kriminalromaner av Bo R. Holmberg, och son till länsman Harald Morell i Anundsjö, som Holmberg också skrivit böcker om. Gustav Morell är en ung, ambitiös polis, som älskar hustrun Linnea och deras barn djupt. Hans son Erik tar senare över huvudrollen i ytterligare några deckare av Holmberg.
Förekommer i:
