Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Konrad Sejer

    Man

    I motsats till många andra kriminallitterära mordutredare är kommissarie Konrad Sejer vid Oslo-polisen en lugn och eftertänksam personlighet utan magproblem. Hans närmaste umgänge är dottern samt hans hundar – den första heter Kollberg. Sejer är en effektiv mordutredare som löser fall i lovordade romaner av norska Karin Fossum som vunnit internationell uppmärksamhet.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Älskade Poona Bild på bokomslag för Svarta sekunder Bild på bokomslag för Evas öga Bild på bokomslag för Mordet på Harriet Krohn Bild på bokomslag för Se dig inte om! +10 st
  • Emma Sköld

    Kvinna

    Ung, snygg, ambitiös och karriärinriktad kriminalassistent, först i Nacka, sedan hos Länskriminalpolisen. Hennes pappa Evert har varit länspolismästare, berättar författaren Sofie Sarenbrant. Tillsammans med sambon Kristoffer har Emma Sköld dottern Ines. När Emma råkar ut för en oförklarlig ridolycka, och under flera månader hamnar i koma, visar det sig att någon traktar efter hennes liv.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Andra andningen Bild på bokomslag för Visning pågår Bild på bokomslag för Avdelning 73 Bild på bokomslag för Tiggaren Bild på bokomslag för Vila i frid +6 st
  • Bjørn Beltø

    Man

    Norsk arkeolog, som löser mysterier med religiös anknytning i en svit av Tom Egelands romaner. Bjørn Beltø är drygt 30 år gammal och albino, vilket bl.a. gör att han har dålig syn samt blek hy. Han är singel och har svårt att få förhållanden att fungera, trots att han intresserar vissa kvinnor. Periodvis lider han av ångest, och sitter då helst hemma och lyssnar på klassisk musik.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Cirkelns ände
  • Barbe (Barbro) Belling

    Kvinna

    Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dörjevångagåtan : privatdetektiven Barbro Bellings äventyr