Exempel på litterära figurer
-
Barbe (Barbro) Belling
Kvinna
Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.
-
Çetin Ìkmen
Man
Denne är en egensinnig kriminalpolis i sin födelsestad Istanbul, som han älskar av hela sitt hjärta. Men han är väl medveten om dess baksidor, och minnena av brotten han utrett har lett till att han kedjeröker och dessutom dricker för mycket – vilket upprör hans muslimska hustru Fatma. Tillsammans har makarna en stor barnaskara som ständigt växer i antal i Barbara Nadels böcker om honom.
-
Sebastian Bergman
Man
Han var en omtyckt person, respekterad som rättspsykolog och ansedd som Sveriges främsta expert på gärningsmannaprofiler – tills han förlorade hustru och dotter i en naturkatastrof. Då slutade han jobba, blev sexmissbrukare och allmänt otillgänglig. Motvilligt har dock Sebastian Bergman tinat upp och låtit sig lockas tillbaka till sitt yrke i böckerna av Hans Rosenfeldt och Michael Hjorth.
-
Göran Persson
Man
Han började vid polisen i Lysekil på 1910-talet, och när läsarna först får möta honom runt 20 år senare är han en mogen men ändå ungdomlig överkonstapel, som trivs med jobbet och arbetskamraterna, men även hemma hos hustrun Inga och fostersonen Otto. Lennart Brohed har skrivit en svit historiska pusseldeckare om Göran Persson, vilka även skildrar stämningarna i Sverige under tidsperioden.