Exempel på litterära figurer
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
Förekommer i:
-
Archie Goodwin
Man
Rex Stouts väldige privatdetektiv Nero Wolfe lämnar sällan hemmet, istället gör hans sekreterare och allt-i-allo Archie Goodwin fotjobbet – och han är själv ingen dålig detektiv. Han är snygg och artig, tuff vid behov, snabb i repliken, kan memorera förhör ordagrant och är berättare i de flesta böckerna om Wolfe. Utan honom hade hans arbetsgivare aldrig löst sina fall lika elegant.
Förekommer i:
-
Milo Sturgis
Man
Sturgis är en storvuxen, något fetlagd polisdetektiv i Los Angeles. Dessutom är han öppet homosexuell – vilket ger honom en del problem – och sambo med läkaren och ortodoxe juden Richard ”Rick” Silverman. Sturgis har en M.A.-examen i litteratur, är fruktälskare samt biperson i Jonathan Kellermans böcker om psykologen Alex Delaware. Han har dock den egentliga huvudrollen i några av dem.
Förekommer i:
-
Bo Jarnebring
Man
Kriminalinspektör Bo Jarnebring är från Dalarna, men arbetar i Stockholm. Han har varit idrottsman på elitnivå, och är skild från Annika med vilken han har två söner. Han introducerades i Leif G.W. Perssons debutdeckare ”Grisfesten”, och har sedan haft flera mer eller mindre framträdande roller i dennes kriminalromaner. Jarnebring samarbetar gärna med bäste vännen Lars Martin Johansson.
Förekommer i:
