Exempel på litterära figurer
-
Tom Reynolds
Man
En vänlig, lugn och humoristisk kriminalare i Dublin, som leder utredningarna av brutala mord i böcker av Jo Spain. Han är mellan 40 och 50 år gammal, med en lite sned näsa och svart grånande hår, samt lyckligt gift med Louise: de har den inte helt problemfria dottern Maria tillsammans. Tom Reynolds personlighet är baserad på författarens make Martin, som dock är journalist, inte polis.
Förekommer i:
-
Leo Carring
Man
Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.
Förekommer i:
-
Robbie (Robert) Lewis
Man
Gladlynt, tålmodig och noggrann kriminalinspektör i Oxford, som är den något buttre kommissarie Morses högra hand och trogne följeslagare i kriminalromanerna av Colin Dexter. Lewis förnamn nämns sällan i böckerna, och i TV-serierna kallas han Robbie. I romanerna är han lyckligt gift med Valerie och har två barn; i den senare TV-serien där han själv är huvudperson är han en äldre änkling.
Förekommer i:
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
Förekommer i:
