Exempel på litterära figurer
-
Barbe (Barbro) Belling
Kvinna
Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.
Förekommer i:
-
Molly Cates
Kvinna
Yrkesskicklig medelålders grävande kriminalreporter, ensamstående mamma samt författare. Molly Cates drivs främst av ett starkt rättspatos. Hon satsar hårt på sitt jobb, och även om hon är attraktiv och uppskattad av män har samtliga hennes förhållanden snabbt spruckit. En anledning till detta är – enligt författaren Mary Willis Walker – Cates övertygelse om att hennes far blivit mördad.
Förekommer i:
-
Bjørn Beltø
Man
Norsk arkeolog, som löser mysterier med religiös anknytning i en svit av Tom Egelands romaner. Bjørn Beltø är drygt 30 år gammal och albino, vilket bl.a. gör att han har dålig syn samt blek hy. Han är singel och har svårt att få förhållanden att fungera, trots att han intresserar vissa kvinnor. Periodvis lider han av ångest, och sitter då helst hemma och lyssnar på klassisk musik.
Förekommer i:
-
Barbara Havers
Kvinna
I motsats till många kvinnliga poliser i kriminallitteraturen är Havers inte vacker. Enligt hennes skapare Elizabeth George är hon tvärtom tämligen ful, och missköter sitt utseende. Hon är dessutom svår att samarbeta med: lynnig, egensinnig och med hetsigt temperament. Ändå fungerar hon väl i kombination med sin raka motsats, den väluppfostrade och prydlige kommissarien Thomas Lynley.
