Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • David Weber

    Man

    Rutinerad kriminalreporter, född 1949, död 2003. Böckerna om honom är skrivna av Ulla Bolinder, och består i huvudsak av anteckningar, intervjuer, dokument etc. om brottsfall. Dock framgår det bl.a. att David Weber som ung arbetade i en lång rad yrken innan han som 22-åring blev journalist, att han skilt sig från Sonja, som han har dottern Hilda med, och blivit sambo med Ulla Bolinder(!).

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Utsaga Bild på bokomslag för Gärningsman Bild på bokomslag för Intrång Bild på bokomslag för Uppsåt Bild på bokomslag för Domslut
  • Dave Gurney

    Man

    Storvuxen och respektingivande kriminalare i New York, känd för att ha fångat flera seriemördare, som går i pension redan då han är runt 50 år gammal. Han flyttar till landsbygden med hustrun Madeleine och deras son, men kan inte låta bli att privat fortsätta utreda mord. Han medger att detta drabbar hans familjeliv, och har därför ständigt dåligt samvete, enligt hans skapare John Verdon.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Låt den onde sova Bild på bokomslag för Blunda hårt Bild på bokomslag för Tänk på ett tal
  • Verner Lindgren

    Man

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Hämnarnas höst Bild på bokomslag för Järnskuggan Bild på bokomslag för Flickan från Moldavien
  • Miss Jane Marple

    Kvinna

    En timid och vänlig men principfast äldre dam och amatördetektiv, skapad av Agatha Christie och bosatt i den lilla engelska byn St. Mary Mead, där invånarnas vanor och ovanor gjort hennes till en skicklig människokännare. Hon löser ofta intrikata fall enbart genom att höra redogörelser för dem, men ger sig då och då också ut på resor, såväl i hemlandet som till utlandet.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Ett mord annonseras Bild på bokomslag för 4.50 från Paddington Bild på bokomslag för Mordet i prästgården Bild på bokomslag för Spegeln sprack från kant till kant