Exempel på litterära figurer
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
-
Svenne Mattsson
Man
Han har aldrig förlåtit föräldrarna för sitt namn: John Frithiof Gary Sven Mattsson. I de ljusskygga kretsar han rör sig är han känd enbart som ”Svenne” Mattsson. Han kallar sig säkerhetsexpert och har egen firma, i realiteten är han datorgeni, tjuv, bedragare och fifflare som tillsammans med kumpanen Kenneth Lind genomför en rad mer eller mindre lyckade kupper i böcker av Tomas Arvidsson.
-
John H. Watson
Man
Sherlock Holmes krönikör och ständige följeslagare i berättelserna av A. Conan Doyle har fått ge namn åt en hel karaktärstyp i kriminallitteraturen: en detektivs högra hand, samtalspartner och beundrande vän kallas för ”Watson-gestalt”. I böcker av andra författare har läkaren Watson löst fall på egen hand. H. i hans namn står (enligt sherlockiansk forskning) för Hamish, skotska för James.
-
Judy Hammer
Kvinna
Kommissarie Judy Hammer är polischef i North Carolina, Virginia, där hon har att kämpa mot såväl storstadsbrottslighet som envetna öbor i en kort svit romaner av Patricia Cornwell. Hammer är medelålders, olyckligt gift men förtjust i den unge kollegan Andy Brazil, som blir hennes högra hand. I böckerna om dem blandas realistiskt skildrat polisarbete med en del mer osannolika inslag.