Exempel på litterära figurer
-
Morten Dahl-Nielsen
Man
Någon skönhet är han kanske inte, kommissarie Morten Dahl-Nielsen i Lund: en kutryggig, något lönnfet medelålders man med ett hår som blir allt tunnare. Inte trivs han med sitt jobb heller, trots att han är en duktig och uppskattad kriminalare. Han är skild från hustrun Marja sedan många år, men inleder ett förhållande med kollegan Marianne Ingelstam, meddelar författaren K. Arne Blom.
-
Stefan Elg
Man
En vältränad – trots sitt flitiga rökande – och smärt kriminalinspektör i Himmelsholm, som är författaren K. Arne Bloms litterära version av Nässjö. Stefan Elg är centralfigur i stadens poliskollektiv, och har goda kontakter med bl.a. pressen och inte minst poliskollegorna i Lund. Han får ofta ta ansvar för utredningarna ute ”på fältet”, med kriminalkommissarie Frits Stuhrs välsignelse.
-
Knut Gribb
Man
Nordens flitigaste detektiv: han har löst fall i fler än 1.500 historier! Han skapades av Stein Riverton (pseudonym för Sven Elvestad), men togs över av ett stort antal andra författare. Även svenskar, varför polismannen från Oslo varit verksam också i Sverige. Rivertons Knut Gribb-historier har senare publicerats med huvudpersonen utbytt mot Asbjørn Krag, varför de två är lika varandra.
-
Camille Verhœven
Man
Författaren Pierre Lemaitre gör inte livet lätt för sin medelålders kriminalkommissarie Camille Verhœven i Paris. Hans gravida hustru Irène torteras till döds i första boken: i den fjärde blir hans flickvän Anne Forestier nästan dödad i samband med ett rån. Den kortvuxne (145 cm) och helt skallige polismannen, som inte alltid är särskilt sympatisk, löser fallen: därefter säger han upp sig.