Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Cal Weaver

    Man

    Hur många problem man än har så låter författaren Linwood Barclay sin privatdetektiv och f.d. polisman Cal Weaver ha det ännu värre. Hans son Scott dör i ett förmodat självmord, och när han försöker få redan på vad som hänt blir han misstänkt för ett flickmord. Senare skjuts hans hustru Donna ihjäl. Han är medelålders, sliten och deprimerad, men trots alla motgångar en effektiv utredare.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Lögnen Bild på bokomslag för 23
  • Lisa Mattei

    Kvinna

    Leif G.W. Persson skrev 2005 om den unga kriminalinspektören Lisa Mattei; tio år senare var hon en medelålders operativ chef för Säpo. Hon gjorde snabb karriär, men har dåligt samvete för att hon sällan hinner umgås med familjen, maken Johan och dottern Ella. Hon har en privat förmögenhet, och är något av en finsmakare vad det gäller t.ex. kläder. Men hon är en begåvad och skicklig polis.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Linda - som i Lindamordet : roman om ett brott Bild på bokomslag för Faller fritt som i en dröm : en roman om ett brott Bild på bokomslag för Den döende detektiven Bild på bokomslag för Den sanna historien om Pinocchios näsa Bild på bokomslag för Bombmakaren och hans kvinna
  • Maurice Wallion

    Man

    Journalist på Dagsnyheterna i Stockholm i början av förra seklet, och – försäkrar hans skapare Jul(ius) Regis – internationellt känd som ”detektivreportern”. Maurice Wallion är lång och slätrakad, har djup röst, grå ögon, bred panna och framskjutande haka. Han har även en enastående förmåga att få såväl tidningens redaktion som polisen att följa hans anvisningar då han utreder ett brott.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Vid de sex kaptenernas bord : några Jules-Verne-historier Bild på bokomslag för Sanningen om Cro-Cro : Jul. Regis sista noveller
  • Joe (Joseph) O'Loughlin

    Man

    Han har haft en framgångsrik karriär som psykolog. Men Joseph ”Joe” O’Loughlin har skäl att vara deprimerad: han har separerat från hustrun Julianne, som senare avlider, och han har drabbats av Parkinsons sjukdom. Han är inte vacker heller: lång men med päronformad näsa, vattniga bruna ögon och blek hy. Dessutom blir han involverad i flera svåra brottsfall i romaner av Michael Robotham.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den misstänkte Bild på bokomslag för Förlorad